Den polisiära värdegrunden?

Min personliga inställning till polisen i Sverige har varit alltigenom positiv, fast jag har nog aldrig funderat över polisens inställning till mig. Förrän nu. 

Vi har blivit ett annat land numera där mjukisbyxorna har åkt på och där man politiskt envisas med mer av samma. Det är korvbjudningar, pizza och samtal med gängkriminella, ”aina”polisbilar, käpphästridning och gråtande politiserade poliser. Det är en annan poliskår än den som fanns då jag växte upp.

Så kan man läsa hur polisen Nadim Ghazale under flera år (2015,2017,2018) twittrat ut grova påhopp på både SD och Israel. Jag inser hur mycket han måste hata mig när jag läser dessa grovheter och det är svårt att tro att han ändrat inställning efter att ha twittrat om samma saker under ett flertal år.

Nadim Ghazale vill ge mig ett eget landskap. Han skriver att: ”där kan SD och rassepacket stänga in sig och låta oss andra normala leva i fred”.

Sedan skrev han i en ytterligare tweet: SD kan suga närmsta inavlade hästpenis men faktum kvarstår att styrande politiker sedan länge misslyckats med integrationen”.

”Fuck SD & andra rasistsvin. Ni är förklädda nazister allihop. Ni är problemet. Ni är hotet”.

För övrigt har han inte slutat twittra, det underliggande är hela tiden hur svårt det är för de boende i förorten och hur rasistiska och priviligierade vi andra är.

Hatet mot mig är så påtagligt i det han skriver och det är inte en känsla som plötsligt försvinner ut i tomma intet. Han har bett om ursäkt för formuleringar men själva innehållet har han inte tagit avstånd ifrån. Det här är alltså en polismans värdegrund där neutralitet och objektivitet borde gälla. Vad är det för polismän man utbildar egentligen? Eller handlar det om inkvoterade alibin för den "lyckade" integrationen?

I samband med detta tar rikets högste ansvarige, justitieminister Morgan Johansson, honom i försvar? De som skriver om Ghazales otrevliga tweets kallas av Morgan Johansson för ”hatare”. Och han skriver om dem som har synpunkter på det skrivna att ”det är bara att bortse från”. Det Ghazale faktiskt skrivit berörs inte med ett enda ord. I ett land där polisen förväntas vara neutral hade hans hatfyllda ord gett honom avsked. I Sverige applåderas han av vår justitieminister. Ska man då förutsätta att Morgan Johansson anser att det här är ett korrekt beteende av en allmänhetens tjänare? Vi har alltså kommit ännu lägre ner på det redan sluttande planet, när det gäller hur vi kan beskriva andra. Med sorg tänker jag på den polismakt som fanns innan politiker förstörde den. Numera verkar man vara beväpnade och politiskt korrekta socialarbetare med dialog som främsta vapen. Vi kan alla se hur bra det har gått.

Det är otäckt när en polis med våldsmonopolet bakom sig ger uttryck för det här glödande hatet. Att tjäna och beskydda gäller inte mig. Och att se och förstå det gjorde ont eftersom jag inte förstått vidden av den deklassering och politisering som pågått hos den svenska polisen. Är det här inställningen hos alla poliser med utländskt påbrå? Är det här inställningen hos poliser över lag?

Vår justitieminister tar dessa nedsättande och föraktfulla ord om mig i försvar vilket verkligen är anmärkningsvärt. Det vore klädsamt om man då slutar tala om ”allas lika värde” och ”myndigheternas oberoende och neutralitet” eftersom vi alla nu kan se att ingendera av det finns kvar. Inte mycket blev kvar av den tjusiga värdegrunden.

Så tog vi ännu ett steg på den väg våra politiker stakat ut åt oss och som kommer att sluta i en katastrof.