Jag vågar inte ta med min favorittröja till Almedalen”

Det skriver journalisten Irena Pozar och det hon är rädd för är Nordiska motståndsrörelsen som kommer till Almedalen. ”Det gör mig så jävla rädd” skriver hon.

Vi får också veta varför: ”NMR är en nazistisk organisation som är fascinerade av skjutvapen och ofta bär kniv. De pekar ut människor som landsförrädare och deras sajt Nordfront är fylld till bredden av ”nyheter” som syftar till att måla ut invandrare, feminister och antirasister som farliga för Sverige. De förespråkar väpnad kamp och flera av deras medlemmar är misstänkta för en rad rasistiska brott.”

”Fascinerade av skjutvapen och bär ofta kniv? ” Det finns andra grupper som också är rejält fascinerade av skjutvapen och knivar. Men dessa andra grupper låter det inte stanna vid en fascination, här ser man till använda dessa vapen så ofta och mycket man kan. Och det är inte NMR som skjuter i Malmö eller Stockholm. Det är inte NMR som knivskär och mördar i parti och minut i dagens Sverige. Jag ger inte mycket för den här föregivna rädslan för några skitungar som leker nazister. Men de kanske skriver något elakt i Nordfront om Irena?   

Hon vågar inte packa ner sin ”Skända flaggan”-t-shirt som hon tänkte ha för att markera. ”Jag vågar inte, men jag vägrar skämmas för det”.  Man kan undra vad det är hon markerar med den t-shirten?  Att hon föraktar sitt lands flagga? Som femtonåring hade nog jag också tyckt att de Geers flaggskändning var rätt så kul.

Hon anser att lokalpolitiker och polis inte förstår allvaret i situationen, NMR skulle helt enkelt inte fått vara med där. ”För nu har vi nämligen ett yttrandefrihetsproblem på riktigt, och det är att människor inte vågar åka till Almedalen av rädsla för nazister.”

Ja, det är hemskt om människor inte vågar åka till Almedalen.  Om det nu skulle  vara så att man är så enormt rädd alltså, så att det inte är ett ställningstagande att visa upp inför andra? Men det blir också ett yttrandefrihetsproblem om NMR utesluts från Almedalen. Grunden i en demokrati är att alla får säga sin mening. Det är sedan upp till åhöraren att värdera budskapet. Man måste inte heller lyssna.

Inte för att dessa naziwannabes är några moraliska föredömen men vad grundar sig den här stora rädslan i? Personligen är jag mer rädd för islamister som vi vet har en enorm våldspotential och inte drar sig för att offra sitt liv. Inte bara jihadistens liv utan alla de som råkar befinna sig i hans närhet. De där ”troende” som torterat, mördat och karvat huvudet av så många som möjligt. Man dödar småbarn, slänger ut bögar från höga höjder, eldar upp människor i burar och korsfäster andra.  Och nu helt plötsligt anger Säpo att vi har 3000 extremister i Sverige. Man räknar med 2000 islamister och 600-700 i militanta vänster- och högerrörelser. (Jag vet att det fattas 3-400 här men det får du fråga Säpo om, det här är vad som redovisades)

Man anger inte hur många som är vänster eller hur många som är höger. Vi vet redan att vänstern har ett stort våldskapital som det talas om i små bokstäver. Men omkring 15 smånassar får folk att darra i knävecken och skriva spaltmeter.  Vad jag inte förstår är varför Irena och andra skriver artiklar om det, och går ut i all media man kan hitta? Varför inte bara strunta i dem och låta dem vara?  Nu har man gett dem så oförtjänt mycket reklam istället. Däremot skrivs det sällan artiklar om de odemokratiska metoder och även våld som vänsterrörelsen har använt sig av?

Eller är det så att man gör allt för att förminska och relativisera islamismen och vänstervåldet? Det finns en del som talar för det, hur man drar upp dessa NMR och håller fram dem precis som de skulle utgöra ett stort hot för vårt samhälle. Säpo har angett att NMR inte har vare sig potential eller önskan att vara samhällsomstörtande. Vilket däremot är ett uttalat mål för vänsterrörelserna. Och det förekommer våld i både i vänster- och högerrörelser. Men när man ska berätta hur våldsamma högerrörelsen är drar man ofta upp John Hron, vilket naturligtvis var en tragedi, men trots allt är det 22 år sedan.

Media har, bussigt nog, varit noga med att rapportera vad dessa 10-15 personer i NMR gjort i Almedalen. De har flyttat på skohögar som lades utanför deras tält, som en påminnelse om förintelsen. Och detta tyckte alla våra journalister var så mycket viktigare att skriva om än vad som hände i Tyskland inför G20-mötet där vänsterpacket kravallade ordentligt.  

Kan det vara så att de här fina och goda människorna som lägger ut skor egentligen är mest intresserade av sitt poserande som delaktiga i den humanistiska stormakten? För om det vore så att man helt enkelt struntade i de små nassarna och lät dem stå och heila för sig själva blir det inte lika kul. Men nu har de goda människorna i symbios med media lyckats skriva om NMR varenda jävla dag. Och så dumma kan väl inte ens svenska journalister vara så man inte förstår hur det fungerar? Eller?  

De kanske tror att om NMR får yttra sig kommer det att generera ett lämmeltåg av nya lärjungar? För någon större tro på sina medmänniskors intelligens eller urskiljningsförmåga har man inte som journalist. Media har tagit som sitt kall att uppfostra oss och att lära oss förstå var gränserna går, Fast nu är det dessvärre media som bestämmer var gränserna går. Det är de som hörs mest när man talar om yttrandefrihet och demokrati. Man blir lite full i skratt när man läser deras högstämda predikningar om sin egen betydelse och förträfflighet. De är demokratins bålverk, skriver dessa demokratins dödgrävare.

Jag är så trött på dessa människor som tror att de räddar världen. Vad man gör är att sänka demokratin totalt. Skulle inte demokrati och yttrandefrihet klara 15 unga män med taskig värdegrund? När det gällde SD så skulle det skramlas med nycklar, kastas saker och vuvuzela användas. Hur bra gick det då? En generation har lärt sig att det är deras känslor som är det avgörande och det viktiga. Fakta behöver man inte bry sig om, man mörkar gärna fakta som inte stämmer in på den egna tron. Man kan göra precis vad som helst i godhetens namn. Vilket alla våra politiker har varit och är behjälpliga med eftersom man inte lyft ett finger för att stoppa det. Man lät detta fortgå utan att ens fördöma det, när det gällde SD. Nu har man mage att tala om att det är ett hårdnande klimat i politiken.  Vår demokrati var inte värd ett ruttet lingon när det blev skarpt läge.  

Och sen alla dessa krönikörer och journalister som får breda ut sig om att man minsann stannar hemma från Almedalen i år eller hur rädd man är. Ärligt talat är det svårt att tro att de menar allvar. En demokrati som inte klarar en handfull nazister? Klarar de inte att möta detta så är frågan vad de klarar egentligen?

Dessutom har de ropat ”varg” så länge nu att de flesta struntar i dem. Eftersom man under åratal berättat att sd är rasister, nazister och fascister så har man använt upp alla kraftord på dem som inte varit något av detta.  Orden har förstörts och vattnats ur och blivit något slags allmänna skällsord numera. När vargen verkligen är här kommer ingen att tro på det.

 

 

PS: var fick man alla skor ifrån? Brandos?

 

 

http://veckorevyn.com/kronika/irena-pozar-jag-vagar-inte-ta-med-min-favorittroja-till-almedalen/